Inte riktigt som planerat

Saker och ting går inte alltid, går väl aldrig, som planerat. Var till mödrarådgivningen förra veckan vilket ledde till en läkartid varifrån jag gick ut med ett papper där det står att jag är sjukskriven tills mammaledigheten börjar.

Är inte direkt överraskad men ändå känner jag mig som en förlorare. Ända sedan jag blev sjukskriven på grund av ryggen för en dryg månad sedan har jag kämpat mig igenom veckorna på jobbet och försökt göra mina arbetsuppgifter i den mån jag har klarat av. Vissa dagar fungerade okej, medan andra var en ren pärs och stod still eller satt mest så länge jag inte behövde betjäna någon kund. Jag visste att det inte skulle hålla länge till, men ville inte ge upp! Hade ställt in mig på påsk, bara jag klarar mig till påsk och kanske någon vecka till så skulle det vara helt okej att kasta in handduken.

Men så satt jag där vid rådgivningen och när jag fick frågan hur det går så gick det inte mera, jag bröt ihop totalt. Men det krävs väl att någon annan skall sitta och se en i ögonen och berätta att det inte är värt att förstöra sin kropp och att det är okej att inte klara av allt förrän idioten i mig förstår att det får vara nog.

Förutom ryggen, som känns som ingeting just nu så har jag nu sådan foglossning from hell att jag inte kunnat hålla bort tårarna mera. Så nu blev det som det blev och när jag kommit över besvikelsen så kan jag säkert se detta som något positivt. Så nu blir det att bromsa ytterligare och ta vara på denna tid.