Trodde turen hade vänt men så kom oturen tillbaka som en smäll

Egentligen skulle jag ge er fina bilder från utflyktsdag nr.2 men får se kanske det kommer senare för irritationen och det att jag är både så otroligt förbannad och ledsen samtidigt gör att bilderna dröjer. Att det alltid skall vara något, tycker jag att jag säger det hela tiden.
Resan som annars gick så bra och feelgood feelis efteråt och försvunna väskor kändes ingenstans och glädjen över att få tillbaka väskorna och så paniken, ilskan men framför allt sorgen över att märka att alla mina smycken var borta!
Jag säger behåll dem du din jävel som tydligen tyckte det var värt det.
Det är inte mycket som försvann och det är inte det som gör mig så ledsen utan det är det sentimentala som fanns i några av smycken. Jag skiter blankt i att krimskramsen från billiga affärer är borta men jag bryr mig desto mer över de två smycken som har en stor betydelse och som jag aldrig mera får se.
Och så klart så här i efterhand är man så himla klok och jag kunde ha gjort dittan och dattan men hjälps inte just nu. Så gott folk har du något av värde i din väska då du reser LÅS DEN annars täcker inte försäkringen det. Jag låste inte min för har levt i den tron och har fått det rådet att väskorna inte skall låsas, tänkte inte ens på det då vi reste i och med att min väska inte hade ett lås. Och där kom den smällen för det.