För att jag också är viktig

Idag har jag vaknat ur trötthetsdimma för en stund. Efter ett antal nätter med lite sömn var natten normal igen! Och med normal menar jag endast två matstunder och väckning kl 7.00.

Det är så att jag och vi i helgen tog beslutet att så gått som skippa amningen. Ammar nu endast på dagen om det passar in och en gång på natten. Tror nog att det också kommer att försvinna med tiden, men jag fortsätter så här så länge det fungerar.

Och varför slutade jag? Jag gav upp, jo det gjorde jag säkert. Kunde ha fortsatt kämpa på i någon vecka eller månad ännu, men att konstant försöka pricka in amningen då Edith vaknar (enda gången hon gick med på att äta) och att amma med 45 minuter till max 2 timmars mellanrum hela tiden höll på att göra mig tokig. Så kanske jag tog den lätta vägen, men nu satte jag mitt välmående som det viktigaste för mår jag bra mår Edith bra, så är det. Men varför förklarar jag mig egentligen, beslutet är ju i slutändan mitt och fastän det inte var lätt inser jag nu att det var så rätt.

Så hur har det gått? Man skulle tro att nu när vi har koll på hur mycket hon få i sig skulle allt rulla på galant. Och under dagarna gjorde det också så. Edith är mycket nöjdare och får i sig ordentligt med mat med ca 3 timmars mellanrum. 

Men så började nätterna strula och vi insåg att E helt enkelt var hungrig, jätte hungring. Så efter några dagar hoppas jag nu att vi har fått ordning på mängderna och E är mätt och belåten. 

Så vi har det bra nu, jag mår mycket bättre och vår lilla stjärna är glad och nöjd!

Detta var lösningen för oss och jag lyfter hatten och unnar er alla mammor som lyckas få amningen att fungera! 

Passande råkade jag i helgen läsa en artikel om amning i tidningen Vi föräldrar och det passade så in på vår situation och de sista meningarna kan jag skriva under.

" Jag har lärt mig att amning inte bara är amning, utan också kan vara en kamp. En kamp som är färgad av våra föreställningar kring skyldigheterna till våra barn. Jag har fått höra att amning är det allra bästa, men jag har lärt mig att det inte alltid behöver vara så". -Adam Tensta