Att det kan hända så mycket under ynka sju dagar går inte in i min hjärna just nu. Det vi har gått och väntat på ända sedan februari börjar äntligen ta form och när en pusselbit hittar sin plats faller flera andra också rätt. Glädje, stress, skräck, rädsla, trötthet, panik och samtidigt att ha varit lugn som en filbunke är vad jag gått igenom under veckan som gått.
Här finns ingen tid att sätta sig ner och fundera hur, utan bara att ta tag i saker och ting och få allt fixat.
Så nu då, en vecka och vi vågar äntligen bygga oss ett nytt bo, vi har en lägenhet och flytten börjar ta form. Min hjärna går på övervarv och att ha fått ihop allt så här smidigt är helt ofattbart. En bit är fortfarande på vift och vi väntar med tummarna upp i vädret att även den hittar sin rätta plats så skulle vi kunna sluta oroa oss en stund.
Men just nu klarar jag bara av att koncentrera mig på just denna stund, för allt annat gör mig alldeles utmattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar