Nu börjat det minsann närma sig, 36 + 2 idag och jag mår toppen! Jag tackar mig kropp för att jag igen kan njuta av graviditeten och tack vare att foglossningen så gott som försvunnit kan jag igen gå normalt. Alltså känslan då alla rörelser inte tar ont är bara för bra! Så fastän jag känner mig otymplig och vätskan börjar samla sig i kroppen njuter jag verkligen.
I fredags var vi på ett extra ultra eftersom läkaren råddat till det lite. Vid läkarkontrollen för en vecka sedan var läkaren osäker hur lillen låg och enligt henne hade sf måttet stigit i racerfart. Jag däremot var helt säker på att lillen låg rätt men sf måttet gjorde ju mig klart lite orolig. Och då läkaren mumlar något om att "ja det är nog en stor bebis" blir man ju lite fundersam. Men vi fick tid till ultran ganska snabbt och allt visade sig vara bra. Med huvudet neråt låg en pigg liten räka och med nya mått är vi tillbaka på kurvan. Och visst hade vi oroat oss lite för stegen var nog betydligt lättare då vi gick tillbaka till bilen. Så fastän det gav lite extra oro var det skönt att se att allt var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar